I slutet av mars fick Andreas Garamvölgi ett samtal från Samtrans, centralorganisationen som koordinerar deras åkerservice: Kunde de börja transportera coronasjuka?
”Vi sa ja på en gång. Det var lördag och det var en inställelsetid hos försvaret på en och en halv timme, och en halvdagsutbildning som startade samma dag”, berättar Andreas Garamvölgi som satte sig att ringa runt till sina anställda.
Ordinarie verksamheten sjönk kraftigt
Företagets ordinarie verksamhet – skolskjuts och sjukvårdsresor för kommun och landsting som bland annat omfattar rullstolskörningar och körningar med bår – hade då sjunkit med omkring 65 procent sen innan krisen, på grund av de förändringar som gjorts i samhället för att minska smittspridningen från covid-19.
”Det här var en möjlighet att undvika konkurs”, säger Andreas Garamvölgi, som tillsammans med kollegan Robert Jensen driver Overcom.
Han fick ihop sju personer den första dagen. Sedan utökades det till fler chaufförer. Eftersom det inom ambulanssjukvården i Stockholmsområdet rådde brist på både fordon och sjukvårdare fick Overcom-personalen arbeta såväl som chaufförer som vårdpersonal, och förarna har också hjälpt till med vanliga ambulanstransporter.
Idag är det tio stycken i personalstyrkan och sju fordon som arbetar med coronakörningarna, och med i deras bilar under körningarna finns också personal från försvaret. Några i personalen arbetar fortfarande med ordinarie verksamhet och nytt sen krisen är också att de gör en del budkörningar.
Men företaget har också tvingats permittera och avskeda omkring 10 personer, och från att ha varit omkring 40 förare, inklusive extraförare, är de idag 25 anställda.
Många kollegor i branschen har det tufft
Runtom i branschen ser de många kollegor som har det tufft.
”Några har gått i konkurs, några säljer av fordon och säger upp personal. Det är jättestora problem”, berättar Andreas Garamvölgi.
Att Overcom klarat sig så pass bra har att göra med företagets nisch, och att de hade den utrustning som krävdes.
”Och sen att vi tackade ja. Vissa tackade nej, de var rädda”, berättar Andreas Garamvölgi. ”Men om inte vi som har de här förutsättningarna ställer upp, vilka ska då göra det? Det här är ett bra sätt att ge tillbaka till samhället.”
En av de största utmaningarna under krisen har varit bemanningen och att hantera sjukdomsläget inom egna personalen, menar Andreas Garamvölgi.
”Dels har vi haft personal som varit sjukskriven – antingen att de varit sjuka eller haft symtom. Många var också rädda för att bli smittade.” Att de inte har kunnat testa personal har varit en jätteutmaning.
Den andra stora utmaningen har varit rutinerna kring hygien för personal och bussar.
”Det är väldigt mycket arbete med att rengöra bussarna, och vi har fått bygga om en del av bussarna under hand”, berättar Andreas Garamvölgi.
Nya samarbetsmöjligheter i krisens spår
Hur har då responsen från personalen varit?
”Vissa som är äldre, har valt att stanna hemma, och vissa är permitterade och uppsagda på grund av arbetsbrist. Men många tyckte att det lät spännande och att vi behövde ställa upp för samhället. Vi har fordonen och det som krävs. Det tar ett halvår att bygga ihop sådana fordon”, säger Andreas Garamvölgi.
Han hoppas att allt eftersom epidemin avtar så kan företaget övergå till normal verksamhet igen. Men han tror även att det kan uppstå nya samarbetsmöjligheter tillsammans med ambulanssjukvården utifrån den gemensamma erfarenheten från krisen.